Vikingarnas slavhandel

Jag har funderat rätt mycket på det här med vikingar och deras slavhandel. Inte minst sedan jag snubblade över en tidningsartikel som handlade om en teatergrupp som iscensatte en vikingatida slavhandel. De fångade in en ovetande kvinna bland besökarna med ett nät och sålde henne sedan på auktion. Det sorgliga är att teatergruppen är så fel ute i sitt agerande. Ja, vikingarna tog fångar när de plundrade städer och sålde sedan krigsfångarna som slavar. Men de fångade inte dem i nät på marknader och de skiljde inte på kvinnor och män. Människohandel är inget att uppmuntra men i vikingarnas tidsepok var slavar ett sätt att bedriva handel. Trälar var eftertraktade i Miklagård och Särkland, vikingarnas namn på Konstantinopel (dagens Istanbul) och det muslimska kalifatet. Vikingarna såg en affärsidé och vem kan egentligen klandra dem för att trygga sin överlevnad? Dagens socionomer, anställda på en socionombemanning eller någon annanstans, hade nog gillat att studera vikingarnas samhälle och de olika rollerna som invånarna hade.

Karta över vikingarnas handels- och upptäcktsresor